- Tryckt, e-böcker, e-tidskrifter, databaser samt arkivmaterial
- Academillbiblioteket
- E-artiklar
- Arkivmaterial
Tryckt, e-böcker, e-tidskrifter, databaser samt arkivmaterial
Mer
Avhandling om block- & storblockutrustning för att stöda produktionsplanering Syftet med denna avhandling är att stöda produktionsplanering inom block- och storblockutrustning på Meyer Turkus skeppsvarv och kunna bidra till en mera balanserad arbetsbelastning inom produktion. Avhandlingen omfattar inte områdesutrustningen. Avhandlingen kan vara av intresse för dem som vill läsa mera om utmaningar inom utrustningsproduktion och hur man kan kombinera arbetsstudier med teorier om nyckeltal, identifiering av slöseri (Mura, Muri & Muda), variation och flöde i enlighet med Lean-metoden. Avhandlingen omfattar fyra forskningsuppgifter: undersökning av utgångsläget genom intervjuer och processmätningar, mätningar av installationstider, undersökning av olika indikatorer samt rekommendation för framtida användning av nyckeltal. Avhandlingen bygger på skribentens tidigare undersökningar om block utrustning utförda sommaren 2017 och 2018. Mätningsmetoderna baserar sig på sådana metoder som använts inom tidigare arbetsstudier, men denna avhandling innehåller ett nytt koncept för att underlätta insamlingen av rådata. Konceptet skapades för att kunna beräkna installationstider för olika komponenter inom en komponentgrupp utan att behöva kunna kategorisera arbetstimmarna för varje enskild komponent. Konceptet bygger på att mäta ”referenstider” för olika komponenter inom en komponentgrupp och sedan antas att förhållanden för att installera komponenterna är alltid samma. Med denna metod räcker det med att kunna fastställa arbetstimmarna för hela komponentgruppen. Även om avhandlingen främst fokuserar på nödvändig datamätning, har exempelvis Lean-teorier använts för att analysera resultat. Installationstiderna som undersökts i avhandlingen är väsentliga för produktionsplaneringen och beräkningen av produktionsbelastningen. De används även vid uppgörandet av investeringskalkyler inom produktionen. Av speciellt intresse är skillnaden på installationstiderna mellan block- och storblockutrustning, som varierar beroende på komponentgruppen. Installationstiderna fungerar som basis för de rekommenderade framtida nyckeltalen. Utgångsläge-analysen tillsammans med processmätningarna tydliggör produktionens utmaningar, t.ex. otillräckliga förutsättningar, lågt kapacitetsutnyttjande och källor för variation. De otillräckliga förutsättningarna innebär t. ex. förseningen av design och saknande material. Variation föranledas från obalanserad planering av schema och manual natur av arbetet. I avhandlingen analyseras och jämförs byggnadsmetoden med ritningarna och själva produktionsfasen. Avhandlingen innehåller m.m. ett förslag för bättre byggnadsmetod med tillhörande arbetsordning för komponentgrupper inom samma fas. På basis av utgångsläget och mätningarna rekommenderas det tre nyckeltal: andelen utförda installationsbilder och två olika nyckeltal för förseningar. Inom produktionen är det viktigt att vara medveten om förseningar i budgeten (beräknad i arbetstimmar) och vilken effekt den uppskjutna arbetsmängden har på den allmänna arbetsbelastningen. Dessutom rekommenderas det att fortsätta mäta installeringstiderna tills urvalet är flera än 30 stycken per komponentgrupp. På det sättet är det möjligt att komma närmare det riktiga medeltalet för installationstiderna och förekomsten av variation kan identifieras noggrannare. Meyer Turkus målsättning är att fördubbla produktionstakten inom fem år. Med information från denna avhandling är det delvis möjligt att analysera varken de existerande utvecklingsprojekten är tillräckliga för att nå den önskade produktionstakten. Samma undersökning behöver utföras för områdesutrustning för att kunna forma en helhetsbild över hela utrustningsprocessen. Ur vetenskapligt perspektiv har denna avhandling tillagd kunskap till de existerande mätningsmetoderna. Innehållet skulle kunna utnyttjas för liknande undersökningar i maskinverkstäder eller liknande platser, som innehåller mycket manual arbete och variation.
The Kiirunavaara iron oxide-apatite (IOA) ore deposit in the Norrbotten county of northern Sweden is well-known worldwide as it has been studied extensively throughout decades and is the largest IOA deposits known to this day. The subject of this thesis is a group of porphyry dykes (DPs) that irregularly intrude the Kiirunavaara footwall rocks and ore body to then disappear into the hanging wall rocks. The up to >10m wide dykes varies from red, green to dark colours and comprise pale glomerocrysts of feldspar often together with clinopyroxene, amphibole, and titanite, in an aphanitic groundmass. Variation in groundmass colours represent ratios of green silicates clinopyroxene and amphibole to iron oxide staining of the fine-grained feldspar matrix, resulting in sample groundmasses to be either green or red, respectively. Replacement of green silicates by biotite represent dark coloured samples. The volcanic silicate host rocks to the Kiirunavaara iron ore are extensively Na- metasomatically altered, including the DPs. Geochemical major element classifications plots show that the DPs in a range from intermediate trachyandesite to a felsic rhyolitic composition, largely overlapping both hanging wall and footwall rocks. However, in immobile trace element diagrams they plot essentially in the rhyolitic/dacite fields, again overlapping completely with the hanging wall rocks, while foot wall rocks are separated into the andesite fields. The DPs, together with the volcanic porphyries, plot as metaluminous indicating metaigneous sources, and geotectonic discrimination diagram using Ta/Yb v. Th/Yb show a dominantly active continental margin environment for the DPs. A LA-ICP-MS U-Pb zircon age determination of one sample yielded a concordia age of 1880±4 Ma (MSWD=0.79; n=26), which represent the DPs crystallization age. Results from this thesis concludes the fact that the dyke porphyries of Kiirunavaara share inseparable textural characteristics with the hanging wall rocks as well as completely overlapping each other geochemically and fall within the same age range. Therefore, the DPs are closely associated to the volcanic evolution of Kiirunavaara, representing magmas of identical composition to the hanging wall volcanics and interpreted as feeder channels to that volcanism. Intrusions of DPs occurred in an active continental margin environment and crosscutting relations to the ore body indicate pulses of DP-magma to occur at the waning stages of footwall and ore magmatism. Geochemical differences in green and red DPs suggest they originate from separate magma pulses.
The objective of this thesis is to create a solution for automatic deployment of a PrestaShop web shop to allow for a faster, more streamlined, and less error-prone way of working. Based on the wishes of the stakeholders, the solution should introduce as few new tools as possible. After some investigation of what tools are already installed when developing PrestaShop-based web shops, a solution based on the Python programming language was chosen as it was able to integrate smoothly with most frameworks for automatic deployment. The solution consists of three features, of which the first and main feature is to create a new web shop. This is the most programmatically complex feature and with the modular approach in the design of the solution it will allow for a high level of code reuse. The other two features are to delete a web shop and modify a web shop. Modifying a web shop was initially scoped to be able to change multiple parts of the web shop but was eventually reduced to only the adding of new PrestaShop modules. The solution is successfully able to automatically create and deploy a new web shop to a server, delete it, and modify it in limited ways. It unfortunately falls short when it comes to the continued way of working after a deployment, as it is not able to keep changes made through the web browser synchronized with what it is trying to deploy from. A key lesson learned is that DevOps practices will need to take the full lifecycle into account or risk falling short and creating new problems where there previously were none.
Autonomous Weapon Systems (AWS) are one of the emerging technologies within warfare, seen to pose challenges in complying with international humanitarian law (IHL), and human rights law. Others see the development of AWS in warfare as a means of saving civilians and making conflict more comprehending to the means and methods of warfare, as the use of AWS cuts off the human element of emotions, such as stress and panic, which can in turn increase the number of casualties during armed conflict. Considering these strong arguments on both sides, examining the legality within international law through an in-depth analysis is therefore necessary. This thesis will examine the legality of AWS within international law, especially within IHL and human rights law, how the use affects the right to dignity and whether this can be considered a strong enough normative right for establishing a regulation on the use of AWS, based on the argument. This thesis first examines the AWS use in light of the IHL framework and the principles of distinction, proportionality and precautions of attack. In addition, the Article 36 of Additional Protocol I, obligating legal reviews on new weapons, and the Martens Clause’s relevance in the AWS debate is examined. After establishing an understanding of AWS compliance to IHL, the use of AWS in light of human rights law is scrutinized. Then the thesis turns to discussing dignity, both in its social and legal perspectives. Dignity is a much debated concept, which on one hand is seen to be the core of all human rights, and a vacuous concept, lacking content in the legal context on the other. To reach a profound understanding of the normative character of dignity, the history of shaping the concept is first scrutinized. Then, its role is examined within treaty law and state practice, after which the concept is applied to the debate of the legality of AWS. Through the above-described examination, this thesis concludes that AWS use is in its current state not likely capable of respecting the international law framework when it comes to the IHL principles of distinction, proportionality and precautions of attack, that govern the feasible means and methods of warfare. Human rights law poses even stricter requirements on the use of force during armed conflict, and the use of AWS is thus likely to pose violations on human rights law, as the rule of the use of force only being practiced by a human would require human involvement in the process. Considering dignity in its normative concept, the use of AWS is additionally likely to violate the right to dignity. What is desired from negotiations when drafting regulation is to include the element of meaningful human control in the decision-making loop, when the use of AWS is concerning lethal decisions. This thesis concludes that the use of AWS without the element of meaningful human control is resulting in violating the dignity of those targeted. This demonstrates the urgent need of regulation for the use of AWS, where dignity could play a distinct role in illustrating the core issue with leaving the human outside of lethal decisions. This thesis suggests that a crosscutting framework, including both IHL and human rights law, could be the most powerful tool in order to showcase the potential power that dignity could have when regulating a complex system of method of warfare.
This thesis examines the strategic responses of two major military companies, Patria and SAAB, to the significant changes in the defense environment caused by the Russia-Ukraine war in 2022. The study aims to understand how these established companies adapted their strategies in response to this specific event, using information gathered from publicly available sources such as annual reports and company statements. The findings reveal that SAAB and Patria implemented distinct strategic adjustments considering the conflict. SAAB focused on advancing its technology, while Patria emphasized enhancing its supply chain and collaborative efforts. This study demonstrates the importance for defense companies to swiftly adapt to significant changes in their operating environment, balancing internal strengths with external partnerships. While the study uses mainly Strategic Adaptation/Management and the Resource-Based View (RBV) frameworks to shed light on these strategic shifts, the emphasis remains on the practical, real-world changes made by the companies. A brief PESTEL analysis is included to provide context for these strategies within the broader defense sector however, only a part of PESTEL itself will be used. The study's reliance on secondary, publicly available data means that some deeper insights into the companies' internal strategies might be limited. Despite this, the study offers valuable perspectives on the adaptive strategies of defense companies in response to critical external events. In summary, this thesis provides an insight into how major defense companies like Patria and SAAB respond to immediate and significant external challenges, highlighting the need for quick adaptation and innovation in the defense industry. It also points to areas for further research, suggesting a more comprehensive examination of strategic responses across the defense sector, potentially incorporating a wider range of data sources. This thesis presents a clear, focused exploration of the strategic changes within the defense industry in response to a major external event, reflecting the industry's capacity for resilience and adaptability.
Syftet med avhandlingen är att visa hur musik och i synnerhet visor bidragit till att skapa och uttrycka kulturell tillhörighet bland estlandssvenskar. I anknytning till detta undersöks vilka idéer som låg bakom formandet av ett gemensamt estlandssvenskt kulturarv. I tre separata delstudier som var och en utgår från ett specifikt vismaterial söker jag svar på huvudforskningsfrågan hur visor bidragit till att skapa, återspegla och förstärka olika former av estlandssvenskhet från mitten av 1800-talet och framåt. Följdfrågor som lyfts i delstudierna är i vilka sorters musikpraktiker visorna ingått och hur identitetsformeringar med visor förändrats över tid. Andra följdfrågor är på vilka sätt visor från närliggande kulturer tagits upp av estlandssvenskarna och vilken inverkan dessa haft på identitetsformeringar. Slutligen ställs även frågorna vilka aktörer det är som initierat och främjat estlandssvenska identitetsformeringar med visor som verktyg samt vilka ideologiska grunder och syften som styrt deras verksamhet. I avhandlingen betraktas visor som ett inslag i musikpraktiker, som i sin tur ses som med breda meningsskapande och socialt konstruerade praktiker där även lyssnande, läsande, skrivande eller ihågkommande inslag ingår. Avhandlingen behandlar genomgående identitetsformering som en mångfacetterad process. Fokus ligger på att ta reda på var, när, hur och av vem kulturell tillhörighet skapas, återspeglas eller förstärks med visor. De studerade identitetsformeringarna äger rum inom fyra olika sfärer: den individuella, den delkulturella, den lokala, och den regionala. Dessa är alla sfärer som individer erfarit personligen i vardagen. Därutöver tillkommer spår av bredare och snarare föreställda sfärer som den pansvenska. Kärnan i forskningsmaterialet utgörs av tre vismaterial som skiljer sig från varandra gällande tillblivelse, användning och funktion. Dessa tre material utgörs av publikationer med en estlandssvensk vispoets visor, bröllopsrelaterade visor från Ormsö på dialekt och estlandssvenskars handskrivna visböcker. Analyserna har utförts som en serie genomläsningar med syftet att rekonstruera sammanhang där vismaterialen ingått. De sammanhang som tas upp i delstudierna är publicerande av visor, uppträdanden med visor och nedskrivande av visor i visböcker. Utöver material med direkta kopplingar till vismaterialen har kompletterande material samlats in på musik- och dialektarkiv, ur tidskrifter samt större samlingsverk om estlandssvenskarnas kultur. Information har även införskaffats genom intervjuer och skriftlig korrespondens. Den första delstudien, ”Ett värdefullt arv till kommande generationer av estlandssvenskar”: En analys av kulturarvsprocesser kring utgåvor med visdiktaren Mats Ekmans visor, lyfter fram hur visorna först kom att utgöra ett gemensamt kulturellt minne efter andra världskriget i Sverige och därefter under 1990-talet började uppfattas och presenteras som ett estlandssvenskt kulturarv. I den andra delstudien, Estlandssvenskar på Sverigeturné med körsång och ett bondbröllop på Skansen: En analys av en svenskspråkig minoritets musikaliska bilder av sin kulturella tillhörighet under mellankrigstiden, belyser jag vad som låg bakom att de bröllopsrelaterade visorna från Ormsö samlades in och senare kom att ingå i en scenisk gestaltning av estlandssvenskar. Eftersom Ormsö sångkör även uppträdde med körsång i Sverige visar delstudien att de således förmedlade två olika kulturella tillhörigheter med sina två program, den pansvenska och den estlandssvenska. Den tredje delstudien, Visböcker i kulturella gränsland. Gemenskaper i estlandssvenskars handskrivna visböcker, bygger på rekonstruktioner av de sammanhang där handskrivna visböcker blivit till och belyser hur estlandssvensk ungdom kom i kontakt med närliggande kulturer. Slutsatsen jag drar är att de världsliga visorna på svenska och estniska speglar ett samgående med ungdomar i Sverige, Estland och Svenskfinland genom en flerspråkig repertoar av populära visor och schlagers. De andliga sångerna är nästan enbart på svenska och ses i det sammanhanget representera en frikyrklig svenskspråkig gemenskap. Det avslutande kapitlet besvarar de lyfta forskningsfrågorna och diskuterar tre teman som tangerats i delstudierna: visornas roll i konstruktioner av kulturell distans, kulturell enhetlighet och kulturell kontinuitet. Slutligen diskuterar jag även vad visan är för slags identitetsformerande verktyg.